"Solen besegras ej
...
hon firas i sin vila"
- Dikten Sol, (2014)
"Ty solen är också kärlek."
- Guido Zeccola
Jag har inte kunnat undgå att tänka på solen denna vinter. Dess vändning har trätt in och markerar en rytm mellan mörker och ljus. På något sätt tänker jag att musiken jag spelar här mycket med årstiden att göra.
Den har rört mig under året som varit, och ett och annat stycke har dröjt sig kvar sedan tidigare år, likt Los Angeles-baserade artisten Diazo, vars låt The Scarlett dancer concerto placeras bredvid den ukrainske pianokompositören Lubomyr Melnyks romantiskt klingande Le Miroir D'Amour från albumet Corollaries.
I övrigt rör vi oss mellan populärmusik (Last days), folk (James Blackshaw), till nyklassiskt (Nils Frahm, Melnyk och Diazo) för att landa i det mer och mer utpräglat elektroniska (James Blake och Blamstrain).
God jul.
What a Nice komposition and it is longering for spring and then it is still winter
Thank you Revlin! Yes, ours ís the time of longing for spring, and more then spring, the sun!