VVM 29 (Ge mig mer annars tar jag allt).

Det kom att handla om minnen. Minnen till musik närmre bestämt. Jag berättar två lösryckta historier ur mitt förflutna som inte har med något annat att göra än just det att jag minns dem. Kärt. Som jag själv påpekar en bit in så blev det en något stressig start, detta ger ett kanske än mer ofokuserat intryck än vanligt. Det klickas, knarrar, pausas och sväljs mer än vanligt. Men ändå, mina vänner, helt utan att magin för en endaste sekund bryts.